Ett besök på vårt färgeri

Ingen är perfekt, och ingen är den andra lik.

Alla har olika bakgrund, erfarenheter och kompetens, och det tror vi är en styrka – både i samhället och i familjeföretaget vi kallar DILLING.

I den här artikeln får du träffa några av de människor som arbetar varje dag för att ge dig och din familj bekväma ullkläder.

Våra två färgerioperatörer Mai-Britt och Bent berättar hur deras diagnos har blivit en drivkraft med både fördelar och utmaningar i arbetet. Fabrikschefen Charlotte ger också en inblick i varför det är viktigt att skapa en arbetsplats där det finns plats för alla.

Varför är det viktigt för dig att vara öppen med din diagnos?

Det är viktigt eftersom mina kollegor förstår varför jag ibland reagerar som jag gör. Det skapar större förståelse och en vilja att hjälpa och lyssna på varandra.

Jag har den mer introverta typen av ADHD, med mycket energi, och jag fick min diagnos när jag var 40 år. Då föll allt på plats för mig. Tidigare i mitt arbetsliv kände jag mig bara stämplad som konstig, och det är ingen trevlig känsla.

Det är mycket fokus på diagnoser i dag, men det är viktigt att inte använda det som en ursäkt. För mig är min diagnos en drivkraft att jobba med mig själv. Jag vill visa att jag kan bli bättre.

Känner du att man lyssnar på dig när du behöver stöd?

Om jag har en dålig dag pratar jag med Charlotte på morgonen, och då kanske hon flyttar mig till en annan station där jag kan vara mer ensam. Ibland behöver jag bära hörselskydd, och då vet mina kollegor att jag behöver arbeta själv och dra mig tillbaka till min egen värld. Jag tycker att de är bra på att acceptera det.

Hur påverkar ADHD ditt arbete – på gott och ont?

Jag är väldigt plikttrogen och jobbar på tills uppgiften är klar. Det är därför jag tror att företag skulle se verkliga framsteg om de anställde fler personer med ADHD. Men många av oss behöver också bli påminda om att ta pauser, och det jobbar jag på att komma ihåg själv.

Den bästa arbetsdagen för mig är när jag bara kan jobba på med saker och komma framåt. Jag tycker om att arbeta med andra, men känner mig mest bekväm i mitt eget sällskap.

Jag är perfektionist ut i fingertopparna. Jag får snabbt överblick och gör vad som krävs för att lösa en uppgift.

Varför är det viktigt att dina kollegor vet om att du har ADD?

Jag nämnde det redan på min anställningsintervju på DILLINGs färgeri eftersom jag känner att jag får en bättre start om jag är öppen med det. Jag tror att ärlighet hjälper till att få fram det bästa i vad jag kan göra och vem jag är. Tidigare var jag rädd för att jag skulle förlora ett jobb om min arbetsgivare visste om det.

Jag fick min diagnos vid 32 års ålder och under åren innan dess hade jag hunnit utveckla en del dåliga vanor. Så jag behövde ändra hela mitt tänkesätt, och jag jobbar fortfarande på det.

Vilka utmaningar har du ställts inför?

Jag är inte bra på tider och punktlighet. Ibland tror folk också att jag skriker eftersom min röst är ganska djup och hög, men jag är inte alltid medveten om det i stunden.

Jag brukade till exempel arbeta på fem olika maskiner samtidigt, och det stressade mig, men Charlotte och jag kom fram till att det fungerar bättre om jag fokuserar på bara en.

När jag har dåliga dagar har jag också berättat det för Charlotte och så hanterar vi det tillsammans.

Jag tror att utmaningar kan lösas med bra kommunikation. Det är därför jag måste fortsätta att vara öppen om min ADD även om jag har berättat det från början. Det räcker inte att nämna det en gång och sedan lämna det.

Varför är ADD en fördel i ditt arbete?

Min ADD är en stor fördel för mig eftersom jag är en arbetsmyra. När det finns en plan följer jag den och slutar inte förrän vi når vårt mål. Det hjälper också mig och mina kollegor att förstå varför jag är som jag är, vad jag kan göra och vad jag kan arbeta med.

Min diagnos har motiverat mig att blicka inåt och jag känner mig själv in i minsta detalj, vilket är en fördel i mitt arbete. Behovet av uppriktiga samtal med mina kollegor har också fått det att kännas som att vi är en enhet som stöttar varandra – även under de tuffa dagarna.

Varför är det viktigt för dig att tillgodose människors olikheter på färgeriet?

Jag kommer från en familj med många olika psykiska och fysiska utmaningar, så det har varit viktigt för mig att göra plats för alla.

Ibland har jag underskattat hur mycket som krävs, men jag tycker att vi har lärt oss mycket och klarar oss ganska bra nu. Vi har upptäckt att öppenhet och ärlig kommunikation är vägen framåt.

Varför fungerar det inte utan öppenhet?

Vi måste respektera varandra och våra olika behov. Det gynnar oss alla när det finns en gemensam förståelse för hur vi skiljer oss åt och vad var och en kan bidra med. Därför är det en fördel att personer som Mai-Britt och Bent är väldigt öppna med sina utmaningar.

De kan komma till mig och säga ”I dag funkar det inte för mig”, och då pratar vi och jag hjälper dem att prioritera sina uppgifter genom att säga: ”Fokusera på det här i dag och oroa dig inte för det där.”

Mai-Britt och Bent är väldigt hårt arbetande och samvetsgranna. De kan jobba i 180 km/h eftersom de har så mycket driv, och de känner sig själva väldigt väl.

Ibland måste jag påminna dem om att deras engagemang är fantastiskt, men också säga: ”Det är toppen att du kan arbeta i den här takten, men du kan inte förvänta dig att dina kollegor ska hänga med.”

Allt är så klart inte rosenrött, eftersom deras driv både har positiva och negativa sidor. Det kräver en löpande dialog och ibland en del tuffa samtal. När vi ställs inför konflikter måste vi vara villiga att prata öppet om det varje gång. Men vi ser inte neurodiversitet som en begränsning på något sätt – snarare tvärtom. Jag tror att de bästa resultaten kommer av att skapa en miljö där det finns plats för alla.